Häromdagen var jag ute och ofrivilligt körde runt i stan. Jag var på väg till ett lunchmöte med en av mina bästa kunder och precis som vanligt var det helt omöjligt att hitta lediga parkeringsplatser. Som vanligt så var jag ute i god tid då jag har varit med om parkeringsplatsletande många gånger tidigare.

När jag hade cirkulerat i femton, tjugo minuter så började dock tiden att klämta och jag hade bara tio minuter på mig att parkera, betala och ta mig till lunchstället. Stressen började infinna sig då jag aldrig är för sen till mina förbokade möten. Jag har nämligen lärt mig att om man är försenad till ett affärsmöte så får motparten dels en negativ bild av mig och min tidsuppfattning, men även så hamnar man i ett underläge direkt genom att man får ursäkta sig det första man gör. Inte så strategiskt rätt om man till yrket är säljare likt jag.

Jag letade med alla mina sinnen till dess att jag fick syn på en nyputsad fasad som var målad i knallrött. Framför den stod en uppseendeväckande svart servicebil med den något udda texten totalentreprenad, vi kan laga putsad fasad. Bakom den bilen höll två män på med – vad det såg ut som – projektplanera över en ritning eller liknande.

Jag vevade ner rutan och frågade om inte jag kunde få ta över deras parkeringsplats mot att få bjuda dem på en lunch någon dag. I mitt tycke så kunde de ju parkera utanför parkeringsplatsen lite längre bort eftersom de ändå arbetade med byggnaden och hade en trovärdig bil. Det var något de gick med på så jag gav dem var sitt visitkort och bokade en lunch veckan därpå med dem.

Tack vare deras vänliga sinne så blev jag 3 minuter tidig till mötet, fast till ingen större nytta, då mitt lunchmöte blev nästan 15 minuter sen. Fördelen blev dock att jag fick bli den som fick övertaget och han fick be om ursäkt det första han gjorde.